Recept: Olivoljakaka med apelsin, rosmarin och pinjenötter med rabarberkompott

Jag skulle hellre äta en stol än gå utan efterrätt. Varenda måltid under min barndom avslutades men någonting söt och det är svårt att bryta med en 18-årig vana. Dessvärre vill flickvännen hellre äta ingenting än att förtära en icke chokladinnehållande efterrätt, men ibland kan jag inte motstå lockelsen av lite frukt (med undantag för passionsfrukt och jordgubbar har jag ännu inte lyckats inkorporera frukt i chokladdesserter) och jag får äta en hel kaka själv.

Eftersom det är sällan att jag får laga fruktdesserter vill jag experimentera lite då jag gör det (trots risken för misslyckanden!). Jag har väntat för ett bra tillfälle att laga en olivoljakaka jag hittade på nätet, men jag visste att jag ville ändra receptet lite eftersom jag kan inte tåla bittermandelsmak (ugghhh) och den lät lite tråkig. I min variant ersätts amaretto med apelsinjuice och jag tillsätter rosmarin och (trots risken för den befarade pinjemunnen!) pinjenötter så den blir lite mer intressant, inte minst på grund av att rosmarin inte används så jättemycket i söta rätter. Då rabarber började dyka upp på torget visste jag att det var tiden.

Jag kan inte förstå varför en hel del folk verkar tycka att rabarber inte kan funka utan jordgubbar? Jag tycker inte att jordgubbar och rabarber passar särskilt bra ihop alls. Ja, visst har de samma färg och rabarberns underbar syra är en bra kontrast mot jordgubbens sötma, men smakmässigt tycker jag att apelsin är en mycket lyckligare smakkamrat till rabarber (vilket är inte att påstå att rabarber ens behöver en smakkamrat! Den funkar perfekt även på egen hand).

Så, här är det! Kakan med en rödvin- och rabarberkompott och en mascarponesorbet (med mascarponeosten jag gjorde häromdagen) jag baserade på ett recept i Thomas Kellers French Laundry kokbok men som blev inte jättegod. Jag skulle kanske servera lite lättsötad mascarpone eller en kula vaniljglass istället i framtiden. Kombinationen rosmarin och apelsin påminns lite om ingefära, vilken var en liten överraskning!

Recept: Olivoljakaka med apelsin, rosmarin och pinjenötter


250ml extra virgin olivolja
ett par kvistar färsk rosmarin
3 stora ägg
200g strösocker
375ml standardmjölk
zest av 1 apelsin, riven (riv direkt in i skålen för att behålla så mycket smak som möjligt)
60ml apelsinjuice (ungefär 1 apelsin)
225g vetemjöl
100g grov majsmjöl (det man gör polenta av)
1/2tsk bakpulver
1/2tsk bikarbonat
en stor nypa salt
50g pinjenötter, lättrostade och grovhackade

• Sätt ugn på 175C och smörj en rund form (23cm i diameter) med olivolja eller smör. Jag lägger även en disk bakplåtspapper på botten, men det kan du slippa om du är lat eller tycker om det när kakan fastnar till formen.
• Värma upp olivoljan med rosmarin i en kastrull tills oljan bubblar och rosmarin börjar vissna lite. Låt svalna.
• Vispa ägg och socker i en skål tills smeten blir ljus och porös.
• Riv in apelsinzest.
• Häll i mjölk, apelsinjuice och olivolja (plocka ut rosmarin) och blanda väl.
• Lägg i en annan skål vetemjöl, majsmjöl, bakpulver, bikarbonat och salt.
• Häll smeten från första skålen in i andra skålen och blanda. Smeten ska vara tämligen flytande och lite klimpig (men inte för klimpig, jag rörde ett par sekunder med en visp)
• Rör ned pinjenötter.
• Häll i bakformen och sätt i ugnen. Kakan är klar efter 45-55 minuter eller när den känns fast i mitten.

Recept: Rödvin- och rabarberkompott


300g rabarber
100g socker
250ml rödvin

• Hacka rabarber i bitar.
• Koka upp rödvin och socker.
• Poachera rabarber i 2 satser bara tills den är mör (2-3 minuter) och sen lägg den i en skål.
• Reducera rödvin och socker tills ungefär en tredjedel är kvar och häll över rabarbern.
• Jag serverade kompotten vid rumstemperatur, men varm funkar lika bra.

Äntligen har en god ost tillverkats i Sverige

Marknadsföring gör mig arg. Särskilt när det gäller mat.

Jag undrar hur många det är som inte inser att till exempel grekisk yoghurt och vanlig yoghurt är i princip samma sak, det är bara att en del av vasslen behöver dräneras från vanlig yoghurt för att den ska bli tjock som grekisk yoghurt. Det är inte någon sorts magisk grekisk process som man bara kan lära sig genom att vallfärda till Parthenon, alla kan göra det hemma (klart tillverkas grekisk yoghurt inte i Grekland för att skickas hit (hoppas jag åtminstone!) men Grekland ingår i bilden producenterna vill framföra). Men är det någonting kunderna egentligen vill vara medvetna om? Och i så fall, vems ansvar är det? Man kan knappast klaga på att producenterna inte skriver stort på sina mascarponepaket "...men man kan lätt göra det hemma till halva priset!"

När det gäller tobak bär tillverkarna ansvaret för att informera kunderna om att de med största sannolikhet kommer att dö av att använda deras produkter. Du kommer inte att dö av att äta en bit ost som skickats hit från Italien men borde miljön förorenas bara för att det känns mer romantiskt att din massproducerade mozzarella har sitt ursprung i Italien? Det är klart att man inte kan tänka "parmesanost" utan att tänka på Italien samt "camembert" och Frankrike och matkultur är visst viktig och spännande men denna "äkta cypriotisk halloumi" du hittar i affären kunde lika väl ha tillverkats i Sverige utan att sakna någon sorts mystisk cypernkänsla.

Italien vill förbjuda utländsk mat i sina städer för att den förorenar landets matkultur men är det deras mening att man ska åka till mellanöstern för att få tag på en kebab? Som att vi inte flyger för mycket som det är! Folk vill ha utländsk mat och det skadar ingens kultur att matvanor ändras.

Hur påverkar detta hemmakocken? Italien vill att folk ska tro att parmesanost (eller parmaskinka osv) är bra på grund av att den har tillverkats i Italien utan hänsyn till det faktum att en identisk ost kunde ha gjorts var som helst enligt samma tillverkningsmetoder och smakat i princip detsamma. De vill skapa illusionen att just italienare är särskilt matkunniga och att deras produkter smakar bättre än andras. Hemma i Sverige exploaterar affärerna befolkningens växande tillit till färdigmat genom att sälja produkter som kunderna lika väl kunde ha gjort själva. Man litar på affärerna och tror kanske att den nya smaksatta crème-fraichen, till exempel, är bättre än den man kunde ha gjort hemma. Det är den inte.

Hursomhelst, spara pengar, imponera dina vänner, gör din egen mascarpone.

Recept: Mascarpone (ungefär 300g eller kanske lite mer, beror på konsistensen du vill ha och hur slösaktig du är)


500ml vispgrädde
lite mindre än 1/2tsk citronsyra

Mascarponerecept brukar säga att man ska värma upp grädden till en viss temperatur men enligt mig är det helt okej att bara hälla i syran och koka skiten ur den. Jag måste medge att jag har inte alltid lyckats få fram någonting som skulle kunna kallas för mascarpone första gången, men jag har aldrig förstört grädden så att jag var tvungen att slänga den. Nu använder jag en metod som är ganska idiotsäker:

• Som jag har sagt ska man värma upp grädden, häll i syran och koka det som en galning i en minut eller hur långt ditt tålamod räcker. 
• Sen, för att vara säker att den kommer inte bara rinner genom din ostduk, kyl grädden. Den ska vara något tjockare än vanlig grädde.
• När grädden är kall kan man häll den in i en fuktig ostduk som ligger i en sil över en skål. Det är inte omöjligt att lite av det du vill behålla rinner igenom, särskilt om din ostduks hål inte är särskilt små. I så fall bara häll den tillbaka in i duken om håll tummarna.
• Det kommer att tar en del timmar i kylen för grädden att tjockna. Kolla då och då och bestäm själv när den är klar.

Jag hade redan gott om ogräs tack.

Vem är det för sociopat som tycker det är kul att slänga en massa ogräs på en annans odlingslott och på så vis förstöra deras humör????

Inlagd dillgurka

Under min barndoms årliga campingsemestrar, spenderade lagandes grytor, kurandes under plastbord medan regnet trummade ner eller grillandes biffar under ett paraply över de fuktiga kolen i en döende glödbädd, uppskattade man livets små glädjeämnen så mycket mer. Även om jag aldrig kommer att kunna säga med säkerhet att min pappa hade spenderat hela föregående år i desperat abstinens är jag säker på att han mot denna dystra bakgrund njöt av den enda cigarr han, enligt rådande semesterregler, var tillåten varje år och medan han förgiftade sina lungor brukade mamma och jag avnjuta en liten burk inlagd gurka: han hade sin last och vi hade vår.

Med de inlagda valnötter jag slukade varenda jul och rödbetorna som gjorde att min bror hulkade fick inlagd gurka balansera på gränsen mellan harmlöst nöje och farligt beroende. Idag då jag tillbringade hela 30 minuter med att vandra längs Möllans gator sökandes gurkor som inte såg ut som en undernärd, kallbrandsdrabbads vissnade, amputerade lemmar känner jag att kan har hamnat på den sistnämnda sidan.

Jag tror att de pyttesmå gurkor man hittar i burkar på snabbköpet är resultatet av nåt slags kvasimagiska industriell förminskningsprocess eftersom jag har aldrig sett gurkor nästan så små in  real life. Det finns förstås en viss charm med miniatyrgurkor om man vill ha mikroskopiska gurksmörgåsar till sin kafferep för dockor, men verkliga män för nöja sig med man-size grönsaker och ibland vill man faktiskt kunna ta en rejäl hugg på sin ursyrliga inlagda gurka och känner hur ögonen rinner.

I det här receptet får gurkorna deras läckra syrlighet från jäsningsprocesser förorsakade av mjölksyrabakterier och är smaksatta med dill (som gör att köket luktar Sverige för en gångs skull), vitlök och olika kryddor.

Recept: Inlagda dillgurkor

(recept inspireras av den underbara David Lebovitz)

Mängden saltlag som behövs varierar beroende på hur många gurkor ska läggas in och hur tät de packas in i burkarna. Idag använde jag nästan 2 liter saltlag till ungefär 14 gurkor. Det är bara saltvatten som ska slösas bort om du förbereder för mycket, vilket är ingen stor förlust. Receptet här ger 1 liter saltlag:

1 liter vatten

1,5msk grovsalt

ett par/tre klyftor vitlök, lättkrossade

2 lagerblad

1tsk hela korianderfrön

1tsk hela fänkålsfrön

1tsk hel kryddpeppa

1/2tsk hel svartpeppar

dill

små gurkor

• Se till att burkarna är rena
• Upplös saltet i en fjärdedel av vattnet genom att värma upp det
• Häll allt annat i saltvattnet och röra runt lite så att det känns som matlagning
• Stoppa lite dill i bottnen av varje burk och sen lägg i gurkorna samt resten av dillen. Se till att lite vitlök och lagerblad hamnar i varje burk.
• Häll i saltlag tills gurkorna är täckta
• Sätt på locken
• Lämna burkarna i ett mörkt ställe vid rumstemperatur. Bubblor kommer att uppstå och vattnet blir säkert lite oklart: oroa dig inte, det är meningen. Det jäser!
• Smaka av en gurka efter en vecka. Är den klar kan burkarna läggas in i kylen, är den inte får de sitta lite längre.